Intervju med Johan Ranbrandt om boken Svenska toppturer

Svenska toppturer firar tjugo år – och kommer ut i ny version

För snart 20 år sedan kom Calazos allra första bok ut – Svenska Toppturer. Boken är slutsåld sedan länge, men nu är det är hög tid för en ny, uppdaterad version och arbetet med den är i full gång. Vi tog oss en pratstund med Johan Ranbrandt, en av författarna till den nya boken, och fick veta hur toppturandet har förändrats under tjugo år. Han avslöjade också vilken topp han själv drömmer om och att det finns nya – ganska hemliga – jämtländska åk i den kommande boken.

Är det lite pirrigt att göra om Calazos allra första bok?

– Det är lite nervöst, men mest spännande och roligt. 20 år är en lång tid, så det känns ganska odramatiskt att gå in i detta projekt och se på det med dagens ögon. Jag förhåller mig inte så mycket till ursprungsboken, men kommer troligtvis landa i många liknande åk. De givna åken för 20 år sedan är fortfarande givna åk. Även om de nu är fler och mycket har hänt i topptursvärlden.

Hur har toppturandet förändrats under dessa år?

– Nu finns det annan, lättare utrustning, vilket förändrar hur mycket man orkar under en dag. Utrustningen då var inte lika bra, varken att gå eller åka med. Det har lett till att vi generellt gör mer tekniska turer nu. För 20 år sedan var det mest telemark och snällare lutning. Det var nog lite galet med en topptursbok för tjugo år sedan, i dag är det snarare galet att det inte finns en uppdaterad variant. Den traditionella topptursåkaren för tjugo år sedan var en allmänt fjällintresserad person, som hittade en ny aktivitet. Turen som en helhetsupplevelse stod i centrum.

Vilka toppturar idag?

– I dag är det fler som toppturar och anledningarna varierar. Den traditionella kategorin är faktiskt fortfarande den största gruppen – de som ser till helhetsupplevelsen, som vill gå en fin fjälltur med några härliga åk som bonus.  Men nu finns det också fler typer. Till exempel den som drömmer om specifika åk – att gå dit blir då ett nödvändigt ont. Och sedan finns såklart snorsportarna som hittat en härlig fjällsport där de får trötta ut sig totalt.

Vilken är du?

– Absolut en mix av alla tre. Jag är en fjällmupp och älskar att vara ute på fjället. Men jag kan mycket väl snöa in på en specifik topp för att få just det åket. Det bor också en snorsportare i mig och jag gillar att ta mig flera mil under en dag sent på vårkanten, när skaren bär och solen skiner.

Vilka toppar drömmer du om?

– I år ska vi reka av Stora Sjöfallet och Akka inför boken. Just Akkas topp är mytomspunnen för många, så även för mig. Jag har misslyckats en gång med Akka, så det är verkligen något jag drömmer om. Den är ju legendarisk, oavsett vilken nivå av fjällintresse man har. Jag förväntar mig emellertid inte så mycket av åket! Men det är en lång och häftig klassiker att göra. Det blir kanske inte mitt bästa åk, men en stor helhetsupplevelse.

Har du hittat nya favoriter i arbetet med boken?

– Man kan säga att jag har återupptäckt mycket. En nygammal favorit är  Viterskalsstugan i Tärnafjällen. Där gjorde jag nyss Dålkoetjåhke som jag inte gjort förut och som var fantastiskt. Det är ett väderskyddat åk, har oftast fin, kall snö och en lekfull karaktär med rolig terräng, som gör att det blir kul att åka.  

Jag har också nyligen toppturat kring Riksgränsen för första gången. Där finns den klassiska toppen Vassitjåkka. Den är jättefin. Vi gjorde den sent på kvällen, vilket ger en extra dimension tack vare midnattssolen. Det är speciellt att vara så långt norrut sent i maj och kunna åka mitt i natten.

Vad är bokens utmaningar?

– Vädret. Det är svårt att planera. När vi skrev topptursboken om Jämtland var det inte lika utmanande för jag bor ju här och kan enkelt ta mig överallt på kort tid. Men att planera för åken i norr är svårare på grund av just väder och vind. En annan, lite oväntad utmaning, är hur man ska förhålla sig till de nya, lite hemliga åken.

Hemliga åk? Berätta mer!

– Något som ökat i popularitet här i Jämtland är skogstoppturandet. Dessa skogstoppar har blivit lite som vinterns kantarellställen – de delar man inte med sig av! Det blir alltså speciellt när man skriver en guidebok om detta. Skogstopparna är väldigt fina under den tidiga säsongen, för då är det bra förhållanden under trädgränsen. På vanliga kalfjäll finns det oändliga ytor att åka på, men på en mindre skogstopp kanske det bara finns ett eller ett par stråk som blir fina åk. Det är i och för sig roligt att det blir lite diskussion också.

Men du bjuder på några skogskantareller i boken?

– Ja, några kommer med i boken. Såklart.

Och när kommer denna topptursbibel ut?

– Vi satsar på 2024. Då är det tjugoårsjubileum för Calazos allra första bok.

De andra författarna som är med i projektet är Anette Andersson och Henrik Westling.

Text: Emma V Larsson

Bilder: Anette Andersson