Vandra i Vemdalsfjällen – Intervju med Gunnika Isaksson-Lutteman

”Med ganska liten ansträngning får du mycket fjällupplevelse”

I Vemdalsfjällen går det snabbt att komma upp till kalfjällets vidsträckta vyer. I de mjuka, böljande fjällen finns turer för nybörjare, äventyrssugna barn och familjer – men också för vana vandrare och ensamvargar som söker ensliga fjälltoppar utan leder. Vemdalsfjällen bjuder dessutom på flera restauranger och hotell för den som vill gotta sig efter avklarad vandring. Lägg till höga vattenfall och våffelstugor. Inte konstigt att författaren Gunnika Isaksson-Lutteman äntligen själv har flyttat hit.

Vad är så bra med just Vemdalsfjällen?

– Med ganska liten ansträngning får du mycket fjällupplevelse! Vemdalsfjällen är inte så dramatiska utan snälla och goa. Ändå får du storslagenheten, vattenfallen, myrarna och fjällskogarna. Fjällen är också lättillgängliga, byarna ligger högt så det är en ganska kort sträcka upp till kalfjället där du får de långa vyerna med blånande bergen i fjärran.

Om man aldrig varit i området, hur ska man börja?

– Eftersom Vemdalen är en så stor skidort på vintern finns det flera restauranger och hotell. Om du inte vill tälta kan du bo bekvämt och äta gott och ändå få en jättefin fjällupplevelse. Bra startpunkter är Vemdalsskalet, Klövsjö, Storhogna och Hede. Boken täcker inte bara Vemdalen utan fjällen runtomkring. Den tar upp dagsturer och rundslingor.

Nämn tre favoritturer!

– En klassisk tur som jag tycker om själv och som man inte bör missa är att gå Viktorialeden via Jaktstugan. Man börjar i Vemdalsskalet, går till Jaktstugan där man kan äta våfflor – som man måste göra när man är i fjällen – och sedan går man vidare till vattenfallet Fallmoran. Där kan man fika och bada. På den här turen får du både kalfjäll, fjällskog och vattenfall.

– Sedan har du Sonfjället. Det ser man nästan var man än vandrar i Vemdalsfjällen för det är ett markant bergsmassiv. Där är det väldigt fint. Man kan gå runt Sonfjället och då kommer man snabbt upp på kalfjället och får hela paletten med vyer. Kanske får du se björn också, det är mycket björnar där.

– Särvfjället är en liten doldis. Där finns inga leder att följa så man får vandra efter eget huvud, och det finns en del stigar för den som är uppmärksam. En fin dagstur är att ta sig upp på toppen och få vyer mot Norge och Helags.  

Vilken tur passar en nybörjare?

– Då skulle jag tipsa om Slättfjället. Då går man från Storhogna upp till Samevistet och Fallmorans vattenfall. Den turen är lätt att följa och du kommer upp på en fjällplatå och får fantastiskt vacker utsikt.

– Om du ska gå med barn skulle jag definitivt ta turen till Fettjeåfallet. Det är ett högt vattenfall, ett av Sveriges högsta och jättehäftigt. Det är lätt att gå dit, man följer en bäck 1-2 kilometer i snäll lutning innan du kommer till fallet och där kan du grilla korv i eldstaden. Sedan skulle jag också vilja tipsa om Äventyrsstigen för barn i Björnrike. Längs den får man klättra över stockar och gå över broar i en cool ravin, det är väldigt spännande. Ett annat förslag är att hälsa på Plupp! Då följer man en 800 meter lång slinga från Storhogna till Plupps kåta på fjället. Intill finns ett vindskydd och en eldstad och för vuxna bjuder turen också på fin fjällkänsla.

Vad föreslår du för en erfaren vandrare?

– Då skulle jag ta mig till Sonfjällets nationalpark och gå stiglöst runt Gråsidan, det är en av topparna i Sonfjällets nationalpark. Den heter Gråsidan för att det är väldigt mycket blockterräng där. Det kan vara mycket folk i nationalparken men på den här platsen träffar du sällan någon. Det är en tur där du får vara för dig själv och gå efter egen erfarenhet. På ena sidan fjället får du utsikten mot norska fjällen och Helags och om du vågar dig ut i blockterrängen innan du rundar tillbaka mot nordöstra sidan kan du sitta och dingla med benen över kanten, det kittlar i magen. Sedan kommer du in i en jättefin dal som är rik på blommor.

Vad möter man i Vemdalen, förutom naturen?

– Samekultur, med renskötsel och hantverk. Man glömmer lätt bort att Vemdalsfjällen är en del av Sàpmi men det tycker jag att man ska visa respekt och intresse för, för samerna är vårt lands urbefolkning. Fäbodkulturen är också en jättestor del av området. Den ligger till grund för många av vandringslederna som vi går nu, de följer till stor del samma fäbodstigar. Förr gick man från bykärnan upp på fjället med korna för att de skulle få beta under sommarhalvåret. Jordbruksmarkerna nere i byn var skrala, så att kunna ta upp sina djur på fjället var en förutsättning för att kunna leva här. En del av fäbodstugorna är idag raststugor.

Du har till och med själv flyttat till Vemdalen?

– Ja, det är en dröm som jag äntligen har uppfyllt! Mina föräldrar tog alltid med mig till Vemdalen på sportlovet. Jag lärde mig att åka skidor här, jag var tre år första gången. Det var här som min passion för skidåkning föddes och sedan också passionen för naturen. Jag är ju en utenörd. Jag förknippar Vemdalen med skratt, ledighet och sportlov och har alltid drömt om att ha en fjällstuga här. Det är en dröm som nu gått i uppfyllelse.

Text: Karin Fingal